Montessori färglåda 1 med basfärger – litet format

Sex tavlor, tre färger, en enda sak att jämföra

Skjut upp locket så ligger sex små tavlor i trä framför dig: två röda, två gula och två blå. Mer än så innehåller inte Montessori färglåda 1, och det är med flit. Tavlorna har samma form, samma storlek och samma material. Det enda som skiljer dem åt är färgen, så barnets uppmärksamhet hamnar precis där den ska: på skillnaden mellan rött, gult och blått.

Inom Montessoripedagogiken kallas det att isolera svårigheten. Ett barn som ska lära sig färger blir lätt distraherat om föremålen dessutom har olika former, mönster eller storlekar. Här finns bara en egenskap att titta på, och då orkar barnet koncentrera sig länge på en uppgift som ser enkel ut för en vuxen. Färglådan hör till de mest klassiska sinnesmaterialen bland vårt Montessori-material.

Det här är det lilla formatet. Asken mäter 9,5 x 9,5 x 5 centimeter och varje tavla är 7,5 x 4 centimeter och en centimeter tjock. Det är lagom stort för små fingrar och lagom litet för att få plats i en väska.

Röd, gul och blå: de tre basfärgerna först

Varför börja med just de här tre? Rött, gult och blått är basfärgerna, eller grundfärgerna som de ofta kallas i skolan. De ligger långt ifrån varandra och är lätta att skilja åt, även för ett barn som ännu inte kan orden. Rött och blått ger en tydlig kontrast mellan varmt och kallt, och gult sticker ut som den ljusaste av de tre.

När barnet säkert kan para ihop och namnge de tre basfärgerna har det en stadig grund att stå på. Först då är det meningsfullt att gå vidare till blandfärger som grönt, orange och lila, och senare till ljusare och mörkare nyanser av samma färg. Den som börjar med tolv färger på en gång riskerar att barnet blandar ihop allt och tappar lusten.

Så visar du färglådan steg för steg

Välj ett lugnt ställe, gärna ett bord eller en enfärgad matta där tavlorna syns tydligt. Ta fram tavlorna en i taget och håll dem i kortsidorna, så att barnet ser hur man gör. Säg så lite som möjligt medan du visar: barnet tittar på dina händer, inte på dina ord.

1. Para ihop färgerna. Lägg en röd, en gul och en blå tavla i en kolumn. Ge sedan barnet de tre andra, en i taget, och låt det lägga varje tavla bredvid sin tvilling. Du behöver inte nämna några färgnamn ännu: ögat jämför och handen placerar. Många barn vill göra om det här flera gånger i rad, och det är precis meningen.

2. Ge färgen ett namn. Ta upp en tavla och säg tydligt: ”Det här är rött.” Låt barnet säga ordet efter dig. Gör likadant med gult och blått, men bara så länge barnet är intresserat. Två färger räcker gott den första gången.

3. Känn igen färgen. Lägg ut tavlorna och be barnet: ”Kan du visa mig den blå?” eller ”Ge mig den gula.” Nu kopplar barnet ordet till rätt färg utan att själv behöva säga namnet. Byt plats på tavlorna mellan frågorna, så att barnet inte bara minns var de låg.

4. Säg namnet själv. Peka på en tavla och fråga: ”Vad är det här?” Nu är det barnet som säger färgens namn. Det är det svåraste steget, eftersom barnet måste plocka fram ordet ur minnet utan hjälp.

5. Hitta färgen runt omkring er. Leta efter samma färg i rummet: den röda tröjan, den gula bananen, den blå koppen. Ute kan ni leta efter röda bär, gula maskrosor eller en blå bil. Så blir färgen något som finns överallt, inte bara i asken.

Steg 2 till 4 kallas treperiodslektionen och används till många olika Montessorimaterial, från bokstäver till geometriska former. Det fina med färglådan är att barnet kan gå tillbaka till steg 1 på egen hand, när som helst, utan att en vuxen behöver vara med och leda.

Ett råd som gör stor skillnad: om barnet svarar fel i steg 4, säg inte ”nej, det är fel”. Le, lägg undan lådan och ta fram den igen om några dagar, och börja då med steg 3. Barnet ska förknippa färglådan med att lyckas, inte med att bli rättat.

Varför kortsidorna inte är målade

Titta noga på en tavla så ser du att de två kortsidorna är av omålat trä. De är till för fingrarna. Barnet lär sig att lyfta tavlan genom att hålla i det omålade träet, så att färgytan förblir ren och syns hela tiden. Det kräver ett försiktigt grepp med tummen, pekfingret och långfingret, samma tregrepp som används för att hålla en penna.

Detaljen gör färglådan till en lugn övning i finmotorik, en sådan som barnet gärna gör om och om igen. Att lyfta, flytta och lägga ner en tavla utan att röra vid färgen kräver att handen och ögat arbetar tillsammans, och barnet ser själv om det lyckades: är färgytan fri från fingrar? Söker du fler sätt att träna små händer finns ett helt utbud av leksaker för finmotorik hos oss.

Par, ett-till-ett och de första talen

Färglådan handlar om färger, men den smyger också in lite matematik. När barnet lägger en röd tavla bredvid en annan röd tavla övar det på att para ihop saker ett-till-ett, samma tanke som finns med när man senare räknar föremål. En tavla hör ihop med exakt en annan, varken fler eller färre.

När tavlorna ligger i par på bordet kan ni räkna dem tillsammans: ett, två, tre par, eller alla sex tavlorna en efter en. Lägg dem på rad, i en kolumn eller i en ring. Barnet upptäcker att antalet är detsamma hur de än ligger, och det är en tidig erfarenhet av att antal inte beror på hur saker är placerade.

Nästa steg: färglåda 2 och färglåda 3

I Montessorimaterialet finns tre färglådor som bygger på varandra. Färglåda 1, den här, lär ut de tre basfärgerna i par. Färglåda 2 har 22 tavlor med fler färger, bland annat blandfärgerna. Färglåda 3, den största, har 63 tavlor i nio färger med sju nyanser vardera, där barnet lägger tavlorna i ordning från mörkast till ljusast.

Hoppa inte över den första lådan även om barnet redan säger ”röd” och ”blå”. Att para ihop exakt lika färger är en annan färdighet än att kunna orden, och det är den färdigheten den lilla lådan tränar. När parningen sitter kan lådan också bli en enkel sorteringsleksak: blanda tavlorna och låt barnet lägga dem i tre högar, en för varje färg. Vill du se fler sätt att leka med färger för barn, som sorteringsspel och färgpussel, finns de samlade på ett ställe.

Liten nog att följa med

Skjutlocket håller tavlorna på plats i asken, så färglådan kan följa med till farmor, på semestern eller till förskolan utan att något försvinner. Den tar knappt mer plats än en tvål i väskan. På bordet blir asken dessutom en naturlig plats att lägga tillbaka tavlorna på när leken är slut, och att plocka undan efter sig är en del av övningen.

Låt färglådan stå framme på en låg hylla där barnet själv når den. Ett material som barnet kan välja på egen hand används oftare än ett som ligger i en låda och väntar på att en vuxen ska ta fram det.

Vanliga frågor om färglådan

Från vilken ålder passar Montessori färglåda 1?

Från 3 år. Tavlorna är små, så låt en vuxen vara med när barnet leker. Fler tips för åldern finns i vår guide om pedagogiska leksaker för 3-åringar.

Mitt barn kan redan färgerna, är lådan för enkel?

Om barnet både kan para ihop, peka ut och säga namnen på rött, gult och blått utan att tveka är det dags för fler färger. Färglåda 2 är då nästa steg.

Kan två barn leka med färglådan samtidigt?

Med sex tavlor fungerar den bäst för ett barn i taget. Två barn kan dock turas om: det ena ber om en färg och det andra letar fram den.

Hur gör jag ren tavlorna?

Torka av dem med en lätt fuktad trasa och låt dem torka innan de läggs tillbaka i asken. Lägg dem aldrig i vatten.

Fakta om färglåda 1

• Ålder: från 3 år
• Innehåll: 6 färgtavlor i trä (2 röda, 2 gula, 2 blå) i en träask med skjutlock
• Askens mått: 9,5 x 9,5 x 5 cm
• Tavlans mått: 7,5 x 4 x 1 cm
• Vikt: 180 g

Varning: Ej lämplig för barn under 3 år. Små delar. Kvävningsrisk. Ta bort allt förpackningsmaterial innan leksaken ges till barnet.