Tangram i trä: spelet med 7 bitar, figurer och steg för varje ålder Förstå det kinesiska läggspelet, erbjud det vid rätt tidpunkt och låt det följa barnet från förskolan till vuxen ålder

För att få in en triangel i en silhuett måste barnet först föreställa sig den vriden ett kvarts varv och sedan kontrollera genom att faktiskt vrida den. Efter några omgångar förutser barnet vridningen redan innan det flyttar biten.

Parallellogrammet gör det ännu lite svårare: det är den enda biten som ibland måste vändas för att man ska få fram dess spegelbild. När barnet förstår det brukar polletten trilla ner.

När barnet lägger bitarna ovanpå varandra ser det att två små trianglar täcker kvadraten och att en mellanstor triangel och två små trianglar täcker en stor. Barnet arbetar alltså med begreppet area utan någon formel.

Barnet lär sig också att känna igen en rät vinkel, att skilja en lång sida från en kort och att benämna kvadraten, triangeln och parallellogrammet. Orden känns bekanta den dag barnet möter dem igen i skolans matematik.

Tangram rättar barnet utan att någon vuxen behöver göra det: om en bit blir kvar på bordet eller om en spets sticker ut utanför silhuetten ser barnet det helt själv. Det provar, tar bort, vrider och provar igen, utan att känna sig bedömt.

Den omedelbara kontrollen håller lusten att leta vid liv. En figur som lyckas efter flera försök gör att barnet vill gå vidare till nästa, som är lite svårare.

När silhuetten ligger klar ger man den ett namn och hittar på en berättelse: katten spanar efter en fågel, båten ger sig ut på resa. Sedan skapar barnet egna figurer och ger dem en titel.

Att spela i par tvingar barnet att beskriva en bit exakt (”den mellanstora triangeln, med spetsen mot fönstret”) eller att förklara hur det hittade lösningen: en utmärkt övning för ordförrådet.

Förlagan är tryckt i bitarnas verkliga storlek, med varje bits kontur inritad. Barnet letar upp den bit som motsvarar varje form och lägger den ovanpå, ungefär som i ett inläggspussel. Börja med figurer på tre eller fyra bitar (ett hus, en båt) och gå sedan vidare till hela silhuetter.

• Benämna bitarna: stor triangel, liten triangel, kvadrat.
• Få sidorna att stämma utan att gå utanför konturen.
• Lägga tillbaka alla sju bitarna i brickan när leken är slut.

Förlagan har fortfarande verklig storlek, men nu är den bara en heltäckande skugga: linjerna mellan bitarna har försvunnit. Barnet måste själv lista ut var varje bit slutar. De två stora trianglarna är en bra startpunkt: när de ligger på plats täcker de redan halva silhuetten.

• Lägga de två stora trianglarna först.
• Pröva alla vridningar innan man byter bit.
• Komma ihåg att vända parallellogrammet när ingenting passar.

Nu är förlagan mindre än bitarna: det går inte längre att lägga ovanpå. Barnet bygger bredvid kortet, tittar upp, jämför längder och vinklar och rättar till. Det är åldern för utmaningskort i olika nivåer, som barnet tar sig igenom i sin egen takt.

• Hitta de räta vinklarna och de långa raka linjerna i förlagan.
• Jämföra hur långa sidorna är på kortet och på bitarna.
• Spara de kort man har klarat för att se sina framsteg.

Barnen hittar på egna figurer, ritar av konturen och ger dem till ett syskon eller en förälder att lösa. De mest nyfikna ger sig på paradoxerna, som Dudeneys två munkar: två nästan likadana silhuetter, den ena med en fot och den andra utan, som båda läggs med samma sju bitar.

• Föra en egen bok med figurer man har hittat på.
• Leta efter de 13 konvexa former som går att lägga med de sju bitarna.
• Spela i par med två likadana spel.